Ersta Sköndal högskolas logotype

MENY

Digital har du varit – digital skall du åter varda

Vad är drivkraften bakom vår aktivitet på sociala medier? Vill vi dela våra upplevelser eller fylla en tomhet? Lyssna till Tomas Bryttinglänk till annan webbplats i "Tankar för dagen" i Sveriges Radio den 28 mars 2018

Hjalmar Söderberg skrev om själens rädsla inför ensamheten. Han påstod att om vi inte kan bli älskade så vill vi åtminstone bli fruktade, kanske till och med föraktade. Ibland tänker jag att den där rädslan för att inte vara sedd, den kan vara drivkraften också bakom aktiviteten på sociala medier. Känslor och upplevelser blir på något sätt fattigare om man behåller dom för sig själv. En vacker solnedgång blir ju ännu mer fantastisk om jag kan dela den med någon.

Är det därför som äldreomsorgens uppmickrade matlådor, ätna i ensamhet, inte förmår väcka aptiten? Skulle maten smaka godare om måltiden kunde spridas som en berättelse på sociala medier?

Just nu sprids det alldeles för mycket. Informationsläckaget från Facebook har skakat om, inte minst företagets ägare som förlorade ofattbara 800 miljarder kronor på 10 dagar. Om jag har rätt behöver de inte vara så nervösa. Vi kommer att fortsätta dela med oss av oss själva till varandra.

Ungefär samtidigt som läckan avslöjades, läste jag att präster och begravningsentreprenörer oroas över att de anhöriga har svårt att hitta en tid för begravningen. Deras kalendrar är så fulla att det sista avskedstagandet inte ryms. Det måste ha varit någon djupt liggande, morbid fascination som fick mig att kombinera de två nyheterna, så här:

Är det verkligen ensamhet som Hjalmar Söderberg skriver om? Handlar det inte om något ännu mer abstrakt – om rädslan för tomhet? Det är tomheten som är så skrämmande och döden är för många den totala tomheten. Är det rädslan för dödens tomhet som får så många människor att lägga ut sina liv på sociala medier? Den fåfänga längtan efter ett evigt liv?

Det är välkänt att landsortsbefolkningen vill ha sina avlidna begravda i jord medan människor som lever nära hav och sjöfart accepterar havet som grav. Vad händer i den framtida internet-levande generationen, tänker jag? Vill de ha nätet som sin sista viloplats, lika virtuell som livet i övrigt har varit? Digital har du varit, digital skall du åter varda? Din algoritm på nätet fortsätter att gilla sådant du brukar gilla. Den artificiella intelligensen hos din digitala dubbelgångare gör att dina vänner i evighet får läsa dina kommentarer till händelser i världen. Texten kan för övrigt lika gärna läsas upp av dig själv, förevigad i en artificiell röstgenerator. Det är redan möjligt. When your heart stops beating, you’ll keep tweeting. På svenska ungefär: Ditt twittrande består när dina hjärtslag förgår. Det var en reklamslogan för en app som ett företag försökte lansera häromåret.

Det som är värdefullt, kanske till och med själva livsnärvaron, förutsätter en gemenskap. Som Söderberg skriver: Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst. En individ i ”förnäm isolering” kan det då verkligen vara en människa? Men vänd på frågan. Bara för att du är aktiv på sociala medier, betyder det att du är en verklig människa?

Senast uppdaterad: 2018-04-12.

Kontakt

Ersta Sköndal Bräcke högskola
www.esh.selänk till annan webbplats
info@esh.se 
Tel +46 8 555 050 00

Campus Bräcke
Diakonivägen 10A
Box 21062, SE-418 04 Göteborg   

Campus Ersta
Stigbergsgatan 30
Box 11189, SE-100 61 Stockholm
Fax: +46 8 555 050 60

Campus Sköndal
Herbert Widmans väg 12
Box 441, SE-128 06 Sköndal
Fax: +46 8 555 051 65

Copyright © 2018 Ersta Sköndal Bräcke högskola. Alla rättigheter reserverade