Ersta Sköndal högskolas logotype

MENY

Hårt arbete att finna försoning efter #Metoo

Går det att försonas efter ett övergrepp likt många av dem som kommit fram under #Metoo? Lyssnalänk till annan webbplats till Tomas Brytting i SR:s Tankar för dagen den 14 mars 2018

Varje mänskligt möte är ett risktagande. Kan jag lita på den andre? Kommer min sårbarhet att mötas med välvilja eller kommer den att utnyttjas? Därför brukar vi le mot varandra när vi möts. Det är ett sätt att inleda med välvilja och inbjuda till samarbete. Sedan får vi se hur den andre reagerar. Behåller vi våra leenden? Kanske dom till och med spricker upp i ett befriat skratt? Eller döljer leendet huggtänder? Nej, jag övervinner min oro och visar förtroende. Jag fortsätter att le. Jag fortsätter tänka gott om människor. Det kommer att gå bra.

Nu visar det sig att många kvinnors förtroende för män har svikits. Allt fler berättar om maktlöshet och överrumpling. Det var inget leende. Det var huggtänder. Kvar är chocken, skammen och det svikna förtroendet.

Kan man återskapa ett förtroende som raserats? Det tror inte jag.

Förlikning, är det en utväg? Den som förstört förtroendet får i sådana fall ta ett straff eller erbjuda någon form av kompensation. Jag tror inte ett dugg på att det väcker förtroendet på nytt. En annan utväg är förlåtelse. Då är det den svikna parten som lägger locket på. Stryker ett streck över alltihop: Vi glömmer det där och går vidare. Det fungerar inte heller. Hur ska man våga utsätta sig för samma sårbarhet igen när man blivit sviken? Nej, det går inte.

En tredje variant vågar sig ner på djupet och satsar på det som heter försoning. Jag hör protesten direkt: Jag tänker inte försonas med det vidriga äcklet! Nej, det behövs kanske inte. Ni måste inte försonas. Du behöver inte heller ta emot en förlikning, än mindre förlåta. Det bästa är kanske att ni inte har med varandra att göra i framtiden. Att gå skilda vägar kan vara nödvändigt.

Men om man nu måste fortsätta jobba ihop. Eller om man trots allt vill försöka? Vad gör man då? Ja, den gamla relationen går aldrig att få tillbaka. Den är för alltid förstörd. Nu gäller det att försöka skapa något helt nytt ur ruinerna. För förövaren är bikten en förebild: Ångra dig. Bekänn vad du har gjort och reparera efter bästa förmåga den skada du orsakat. Den sydafrikanska Sannings- och försoningskommissionen visade väge

För det första måste sanningen fram och bli offentlig.

Sedan måste övergreppen och trakasserierna beskrivas konkret: Vem gjorde vad mot vem, när, var.

De drabbades erfarenheter måste få höras.

Och nu börjar det bli svårt: Vem som än gjort fel så måste det erkännas.

Till slut, och det svåraste av allt: Förövarens vilja till förändring måste vara genuin och trovärdig. Då, men först då kan ni gå vidare.

Försoning är svårt. Dessutom börjar nu ett mödosamt arbete med att bygga upp ett helt nytt förtroende. Kan jag lita på den andre – den här gången? Kan jag behålla mitt leende? Var har jag huggtänderna? Är det jag som ska visa välvilja? Jag övervinner min oro. Jag fortsätter le. Jag fortsätter tänka gott om den andre. Det kommer att gå bra – väl?

Tomas Brytting 180318

Senast uppdaterad: 2018-03-15.

Kontakt

Ersta Sköndal Bräcke högskola
www.esh.selänk till annan webbplats
info@esh.se 
Tel +46 8 555 050 00

Campus Bräcke
Diakonivägen 10A
Box 21062, SE-418 04 Göteborg   

Campus Ersta
Stigbergsgatan 30
Box 11189, SE-100 61 Stockholm
Fax: +46 8 555 050 60

Campus Sköndal
Herbert Widmans väg 12
Box 441, SE-128 06 Sköndal
Fax: +46 8 555 051 65

Copyright © 2018 Ersta Sköndal Bräcke högskola. Alla rättigheter reserverade