Vem vill bli avklädd av reklammakarnas säljande blick och bli reducerad till en plånbok som ska vittjas så fort och så obemärkt som möjligt? Tomas Brytting reflekterar över sin tilltagande reklamnoja i SR:s Tankar för dagen den 5 oktober.

Läs elller lyssna

Det finns bra reklam och vi behöver få information men jag tror att jag har börjat utveckla någon sorts reklamnoja. Jag är med i NIX-registret och jag betalar för att slippa reklam på Spotify. Filmer på kommersiella tv-kanaler spelar jag in för att kunna spola över reklamen och skydda mig från oförberedda reklamattacker i hemmet. Noja, eller "paranoia", handlar om en sorts stegrad känsla av att vara bevakad, förföljd och manipulerad. Man kan ha noja för en hel massa saker. Det finns vissa män som verkar lida av kvinnonoja. Dom drabbas av orena tankar och syndiga impulser så fort dom får syn på en kvinna eller – som det hette i talibanernas Afghanistan – hör "ljudet av kvinnors gång". Det ledde till en lag om heltäckande Burkha och ljuddämpande skor för alla kvinnor utomhus. Med sådana män i närheten kan jag förstå om en del kvinnor drabbas av mansnoja och gärna täcker både kropp och ansikte för att slippa den manliga blicken.Reklamnoja bygger förstås på en rädsla för säljnojan i företagsvärlden där varje möte med människor ibland verkar trigga en kommersiell reflex – ett tvång att sälja: Hur kan vi komma åt dina pengar? Smaka bara på ordet: relationsmarknadsföring! Vi med reklamnoja känner nu ett starkt behov av att gömma oss. Mot reklammakarnas säljande blick skulle man vilja ha någon sorts skydd. Vem vill bli avklädd vid första anblicken och reducerad till en plånbok som ska vittjas så fort och så obemärkt som möjligt? Ge mig en kundburkha!När produktplaceringen i TV är så tydlig att jag märker det; när alla kläder i butiken har tryckta eller fastsydda reklambudskap som bara inte går att ta bort utan att hela plagget förstörs; när okända personer närmar sig på gatan med uppfällda pärmar; när det ramlar ut tjocka buntar av reklam så fort jag öppnar dagstidningen; när var och varannan hemsida har reklamrutor som hoppar och far, till och med låter, för att få min uppmärksamhet, och när okända telefonnummer försöker ringa mig på kvällstid – då kan jag få ett anfall. Jag känner mig bevakad, förföljd och manipulerad av smarta marknadsförare. Nej, det är inte lätt att leva med reklamnoja. Förra veckan lärde jag mig att det nu – genom ett samarbete mellan Spotify, YouTube, Skype, Twitter och Facebook – kartläggs vem som lyssnar på vilken musik och tittar på vilka filmklipp, vem som umgås med vem och vilka som delar samma intressen och hur idéer uppstår och sprids. Enligt Spotify så möjliggör sådana här samarbeten med "helt nya typer av kreativa kampanjer som kan få en bra viral spridning." Lyssna på den: "Bra viral spridning"!

Jag vet att den arabiska våren kanske inte hade blivit av utan en "bra viral spridning" på sociala medier. Men varför betalade Google 12 miljarder kronor för YouTube? Varför är marknadsvärdet på Facebook uppe i 480 miljarder kronor? Ja, inte är det för att ägarna vill stödja demokratirörelser i världen. Jag bävar för den dagen då ägarna börjar kräva avkastning på sitt insatta kapital. Gärna bra reklam men ge mig en kundburkha på köpet!