Etik och statliga företag

Att skilja mellan privat näringsliv och offentlig sektor är en vanlig uppdelning. Det privata näringslivet associeras då med agerande på mer eller mindre reglerade marknader där främjandet av ägarnas ekonomiska intressen är den främsta normen. Priset antas vara den primära informationsbäraren. Relationerna på marknaden ingås av fria aktörer som antas vara kalkylerande och styrda av egenintresset. Aktiebolaget är den dominerande organisationsformen, dvs ägarna är abstrakta (vanligtvis) kollektiv med ett ansvar som begränsas av bolagets egna tillgångar. I de flesta länder som utvecklat ett omfattande privatägt näringsliv har också en tredje samhällssektor fått av stor betydelse – det civila samhället, exempelvis starka fackföreningar som tillvaratar medarbetarnas intressen.

Den offentliga sektorn i vårt land är demokratiskt styrd via ett representativt valsystem med allmän och lika rösträtt. Styrningen inriktas på att förverkliga de mål som majoriteten formulerat och utövas under opposition från minoriteten. Den offentliga sektorn förutsätts respektera och främja värden som demokrati, rättsäkerhet, transparens och medborgerliga rättigheter och men även hushålla med knappa naturresurser liksom att använda skattemedel på ett effektivt sätt. Om den offentliga sektorn har en demokratisk grund förutsätter det också en aktiv medverkan av det civila samhället, i det här fallet av medborgarnas engagemang i politiska partier.

Utifrån en sådan – här ytterst förenklad – uppdelning utgör de statligt ägda aktiebolagen – liksom till kommunala bolag – en hybrid. De måste orientera sig i ett landskap där värden och normer från två olika samhällssfärer ska relateras till varandra.

Men man kan också välja en historisk ansats till frågan om den offentliga sektorns företag. I de flesta länder har staten varit en stark näringsidkare och drivit eller subventionerat företag. I flera europeiska länder var staten den ledande kraften i industrialiseringsprocessen. Från det perspektivet blir frågorna då snarare inom vilka branscher som staten ska tillåta privat verksamhet, hur denna verksamhet i så fall ska regleras och om staten ska sälja sina företag till privata intressen.

En etisk analys av statligt ägande måste även beakta den empiriska kontexten:

- Ägarnas (statens) intressen tillåts normalt inte vara begränsade till de rent ekonomiska (utdelning eller värdetillväxt). Det kan skapa osäkerhet för bolagens ledning som får en komplex och kanske otydlig målbild att förhålla sig till. Ägarens representanter (som inte sällan har varit politiker) förvärrar ibland situationen genom att mer eller mindre oavsiktligt sända otydliga eller till och med motstridiga signaler.

- Alltför tydliga politiska (ej affärslogiska) styrambitioner kan skapa osäkerhet eller motstånd bland eventuella minoritetsägare, kunder, medarbetare och konkurrenter.

- Ledningen måste hantera den osäkerhet som skapas av mandatperiodernas begränsade längd. Å andra sidan lämnas en möjlighet till mer långsiktiga strategier än vad aktiemarknaden är mäktig.

- Misstankar om "prisdumpning" respektive anklagelser om "övervinster" är legio eftersom bolagen förväntas kunna agera utifrån kompletterande normer än de rent ekonomiska.

- Demokrati, transparens och (vissa) medborgerliga rättigheter har inte samma betydelse i ett aktiebolag som i en myndighet.

- Medborgarna riktar ibland politiska krav och förväntningar mot statliga aktiebolag (t ex vad gäller etableringar i glesbygd, rätt till demokratiskt inflytande, prispolitik) som inte är förenlig med Aktiebolagslagen eller idén om fri konkurrens på lika villkor.

- Vissa naturtillgångar eller utvecklade infrastrukturer som ofta uppfattas som en del av en nations eller en regions resurser kan komma att exploateras av enskilda personer eller av företag med säte i andra länder (eller av statliga företag i andra länder) utan anknytning till eller intresse för det land eller den region där dessa resurser finns. Är det ett problem i så fall och varför?

Andra etiska frågor handlar om socialisering respektive privatisering av verksamheter. Med vilka argument förs en viss verksamhet in under aktiebolagsformen, fast med statligt ägande? Hur sker eller hur bör privatisering av statliga bolag göras; ska andra hänsyn tas eller bör andra aspekter beaktas tas än de rent finansiella? I vilka lägen bör staten ta över en privat verksamhet och vice versa; när bör staten sälja ut ett företag eller släppa in flera ägare?

En intressant gransknings- och analysfråga är själva argumentationen om statliga företags fördelar och nackdelar inom olika branscher. Ett vanligt kritiskt argument mot statliga företag har varit att statlig drift är ineffektiv. Men om så inte kan visas vara fallet – bör staten då fortsätta driften i egen regi? Är idén om statlig ineffektivitet knuten till vissa rums- och tidsbundna villkor eller finns det inneboende hinder för staten som effektiv företagsägare?

Ytterligare en intressant – och högst aktuell fråga – är argumentationen kring att offentliga verksamheter – främst inom kommunsektorn – alltmer blir tillgängliga för privata utförare.

Ett forskningsprogram om offentliga – främst statliga – företag innehåller både systematiska och historiska perspektiv, både mer övergripande och knutet till specifika företag. I programmet ingår också jämförelser med andra länder liksom argumentationsanalyser av själva diskussionen. Programmet ska också pröva och föreslå normativa teorier kring offentligt ägande.

Det första steget i detta forskningsprogram är en antologi med olika forskare och olika perspektiv.

Projektansvarig: Erik Blennberger