Etik och näringsliv
Det vi här kallar näringslivets organisationer agerar på mer eller mindre oreglerade marknader, där priset antas vara den viktigaste informationsbäraren och där agerandet ofta och kraftfullt motiveras med ekonomiska kalkyler.
Inom näringslivet, oavsett om det gäller privata, kooperativa, statliga eller kommunala företag, stöter man ofta på påståendet att en god etik är lönsam. Detta påstående ger ibland uttryck för en diskutabel instrumentalisering av etiken – etiktemat blir underordnat lönsamhetsmålet. Men lönsamhetsargumentet kan också vara ett sidotema och snarare uttrycka en förhoppning än en utgångspunkt. Det är av intresse att följa hur den företagsetiska diskursen ser ut och hur den utvecklas på ett sådant övergripande plan.
Ganska ofta ingår en tanke på långsiktig lönsamhet i det som kallas CSR, Corporate Social Responsibility; en förväntan på att näringslivet ska ta ökat ansvar också för sociala frågor. CSR-begreppet växte fram i kölvattnet av tilltagande globalisering, en djup ideologisk lågkonjunktur för planekonomiska samhällsmodeller och parallellt med en ny, förfinad och kraftfull teknologi. Sammantaget medför dessa fenomen nya och skärpta etiska utmaningar för näringslivet. En granskning av innehållet i CSR utifrån etiska utgångspunkter behöver genomföras, bland annat utifrån en så kallad intressentanalys. Det saknas även mer omfattande empiriska studier kring samspelet mellan etik och lönsamhet i näringslivet.
Spridningen av ägandet till stora delar av befolkningen, via PPM-systemet, har också skapat nya förutsättningar för företagsstyrning som har etiska implikationer i och med att en stor del av ägandet därmed ligger i icke-professionella ägares händer. Ägarnas intresse förmedlas i stället via mellanhänder (exempelvis fondförvaltare). Vissa delar av detta fenomen har fångats upp i diskussioner kring begreppet ”institutionellt ägande”.
På senare år har frågor om Corporate Governance diskuterats, accentuerad bland annat av regeringens Förtroendekommission och den så kallade Kodgruppens arbete. Deras förslag behöver granskas och följas upp utifrån ett kritiskt perspektiv; Vilken meningskonstruktion sker kring t ex begreppen aktieägarvärde, oberoende och transparens? Finns det en särskild svensk diskurs kring företagsetiska frågor, färgat av vår historia där t ex arbetsmarknadens parter spelat en stor roll, vår tidiga internationalisering och den positiva inställningen till ny teknologi?
Vissa företag befinner sig i en situation där värden och normer från olika samhällssfärer kolliderar eller samspelar, exempelvis statliga och kommunala företag och företag som ägs av ideella organisationer. De måste orientera i den ofta konfliktfyllda situation där ekonomiska ägarintressen - utdelning eller värdetillväxt - samsas med ideologiska, här i betydelsen icke-finansiella styrambitioner. När det gäller de statliga företagen kan ägarnas intressen rimligen inte vara begränsade till de rent ekonomiska. De statliga företagen agerar också inom ramen av politiskt beslutade direktiv, ytterst grundade på medborgarnas vilja i demokratiska val.
Medborgarna kan formulera krav och förväntningar t ex på etableringar i glesbygd, jämställdhet, miljöhänsyn, belöningssystem, demokratiskt inflytande och en lågprispolicy. Genom att äga och driva företag har staten ett instrument för att främja sådana krav och förväntningar. Men oklarheter kan uppstå när kraven ligger utanför Aktiebolagslagen eller svär emot idén om fri konkurrens på lika villkor. Hur fångas sådana krav upp i företagsstyrningen? Alltför tydliga politiska styrambitioner som inte följer gängse affärslogik kan skapa osäkerhet eller motstånd bland eventuella minoritetsägare, kunder, medarbetare och konkurrenter.
Bör de offentligt ägda företagen ha en särskild etiskt grundad inriktning i fråga om personalpolitik, kundpolicy, prissättning, miljöhänsyn och så vidare? Företag som ägs av ideella organisationer har att hantera liknande frågor. Vad bör gälla för verksamheter som bedrivs i olika former av samspel mellan privat och offentligt? Och finns det områden där privat respektive statlig och kommunal företagsamhet inte bör förekomma? Varför inte i så fall – vilka typer av argument kan användas i sådana frågor och hur är de underbyggda?
