Hästumgänge och ridning spelar en väsentlig roll för friskvård och rehabilitering. Ridning bidrar till mål på handikappolitikens och folkhälsopolitikens områden. Ridterapi är en behandlingsform som visat sig ha effekter vid en rad olika funktionsnedsättningar och sjukdomstillstånd, bland annat stroke, multipel skleros, cerebral pares, ryggmärgsskador, autism, utvecklingsstörning psykiska störningar och ryggproblem.

Projektet "Hästen som terapeutiskt verktyg – om ridterapi, välbefinnande och livskvalitet" avslutades 2008. Projektet har finansierats med medel från Stiftelsen Lantbruksforskning. Det har syftat till att undersöka betydelsen av ridterapi för personer som i vuxen ålder drabbats av stroke.

Ridterapi är en komplex aktivitet och hästens rörelser samt ridningens terapeutiska egenskaper berör många aspekter av en persons förmåga i fysiskt, psykiskt, kognitivt och socialt avseende. Projektet visar att för personer som drabbats av stroke kan hästumgänge och ridning underlätta lärandeprocesser och återupprätta mänsklig värdighet, öka förmågan att vända svårigheter till utmaningar samt bidra till upplevelser av välbefinnande och livskvalitet. Känslan av att vara kapabel och att klara mer och mer i sin ridning har betydelse för det dagliga livets kvalitet. Ridningen har även stimulerat önskningar om att förverkliga livsplaner, samtidigt som ridningen blir själva medlet härtill.

En utförlig populärvetenskaplig redovisning finns i antologin Rehabilitering - en etisk utmaning för vården (red. Gunilla Silfverberg), Stockholm: Ersta Sköndal högskola Förlag 2008.
Antologin kan beställas från Fritzes 

Projektets slutrapport kan du läsa här